1797-183 Charles-Emile-Callande de Champmartin (Bourges, 1797 -Paris,1883) was a French painter. His numerous portraits, historical and religious pictures were very popular.  Related Paintings of charles emile callande :. | monomane du vol d' enfants | chevaux se battant dans un corral | tete d' orientaux | la bataille de chacabuco | le giaour |
Related Artists:
Anton Faistauer
painted Alte Muhle bei Maishofen in 1911
CARRACCI, Agostino
Italian Baroque Era Painter, 1557-1602 Painter, engraver and draughtsman, cousin of Ludovico Carracci. He abandoned his profession as a tailor, which was also that of his father, Antonio, and began training as a painter. According to Faberi, he studied first in the workshop of the painter Prospero Fontana (like Ludovico), then trained under the engraver and architect Domenico Tibaldi and under the sculptor Alessandro Menganti (1531-c. 1594). However, it is likely that Faberi's account was influenced by his desire to present Agostino's career as an example of the versatile 'cursus studiorum' advocated by the Accademia degli Incamminati. Other sources (Mancini, Malvasia, Bellori) agree that it was his cousin Ludovico who was responsible for directing him towards painting.
louis masreliez
Louis Masreliez (Adrien Louis Masreliez) född 1748 i Paris död 19 mars 1810, var en svensk målare, tecknare, grafiker och inredningsarkitekt. Han var äldre bror till ornamentsbildhuggaren Jean Baptiste Masreliez och son till Jacques Adrien Masreliez, också han en ornamentsbildhuggare, som kallats till Sverige från Frankrike för att medverka vid uppförandet av Stockholms slott. Jacques Adrien Masreliez grundade således konstnärssläkten Masreliez i Sverige. Louis Masreliez kom till Sverige 1753. Han började sin utbildning vid Ritarakademien vid 10 års ålder. Vid ritarakademien saknades utbildning i måleri, varför Masreliez inledde studier vid Lorens Gottmans verkstad. 1769 tilldelades han ett statligt studiestipendium som han använde till en studieresa till Paris och Bologna. 1773 lämnade han Bologna och bosatte sig i Paris, där han bodde under åtta år. Han återvände till Sverige 1782, där han blev ledamot av Konstakademien och året därpå professor i historiemåleri. Han blev rektor för akademien 1802 och direktör 1805. Till hans genombrottsverk räknas Gustav III:s paviljong i Hagaparken